Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hans Alienus blir åter enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några veckor senare gränslade glasögonen öfver
näsans sadel.
Han kände med sig själf, att han blifvit löjlig,
och det var af allt det sista en människa kunde
önska, men grubblandets ständiga ringränning bief
han icke fri. Alla känslor och intryck, all upp-
friskande inbillning sprang sönder i förklaringar,
till hvilka han icke ens själf satte full tro.
En morgon då han vaknade, gungade rummet
som i en hög sjö, och öfver nackgropen låg en
brännande tyngd. Då han följande nätterna sökte
hvila, kunde ett enda likgiltigt ord, som han hän-
delsevis läst under dagen, stå kvar i hans hjärna
som i en snurrande sol af gnistor. Utom sig af
trötthet och leda steg han hellre upp för att vaka
än att uthärda ännu en kvart i detta tillstånd af
vanvett. Men då han nu slog upp boken, blefvo
de svarta tryckta bokstäfverna rödglödgade och
rörde sig ringlande, så att han icke kunde läsa.
I nacken kände han fortfarande ett tryck, som af
axet på en tung yxa. Det var hämndens yxa, med
hvilken lifvet straffar en last. Fordom hade den
lagts på de hufvud, hvilka allt för ofta somnat på
nöjets arm, men i förklarandets svårmodiga år-
hundrade lades samma yxor på de hjässor, under
hvilka grubblets hvarför och huru börjat sin sömn-
4-
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
