Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hans Alienus blir åter enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösa häxridt. Han tyckte sig höra Den Heliga
Gamla säga bakom hans rygg: Med den yxan skall
jag trycka dig och hela din tid till jorden — och
ned i jorden.
— Är detta själfbedrägeri? — frågade han.
— Jag lefver några korta år. Måste de afspegla
den evighet, som står bakom dem och framför
dem? Kan deras lycka vara beroende af om mitt
släkte framfödts så eller så, om det skall förgås
så eller så, om lifvet efter tusen år skall hinna
det som ännu endast är inbillning, eller aldrig
hinna det? Svaret på allt detta gör mig icke äldre,
icke milt hus kallare, icke landskapet fulare eller
solskenet blekare. Beror mitt ve och väl på ett
tankeslut? Eller vill jag endast tro så för att
kunna slå upp fönstret om natten och säga: Här
ser du så många jordar, att de ej kunna räknas,
och det kommer an på meningen i detta jätte-
maskineri, om du skall anse dig lycklig eller olyck-
lig de par år du är till. Nu förstår du hvilken man
du är, Hans Alienus. — Jag vet ej hvad jag skall
svara. Jag vet blott att jag var starkare, att lifvet
ännu ingen oktoberdimma hade, då jag som barn
vallade tallkottar, utan något hvarför på min läpp.
För att andas luft företog han om morgnarna
till sist fotvandringar utanför stadsmuren. Och
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
