Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ett fornfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
där pågått några gräfningar för nedläggandet af
ett kloakrör, och arbetarnes närvaro öfverraskade
honom därför icke heller, men han förstod genast
som han såg den allmänna villervallan, de fina
herrarne och en ring af nyfikna, att något ovanligt
var å färde.
Då han kom närmre, gissade han snart an-
ledningen. Man hade stött på en forngraf, och
den hopfallna, brokigt målade träkistan, ur hvilken
en gyllne pannring blänkte fram, lyftes just i höjden
och bars in i huset. Allas hufvud blottades.
Fader Paviani, som stod midt inne i trängseln
bland de många svarta herrarne, igenkände Hans
Alienus och gick honom till mötes, ifrigt tecknande
med sin käpp och sin lediga vänstra hand.
-— Det var förträffligt att ni kom, min son.
Vi antaga, ni icke kan ha något mot, att fyndet
tills vidare installes i det tomma förvaringsrummet
bredvid er förstuga. Den tid, som ni hyllar, går
ur grafven och flyttar under ert tak.
De tryckte hvarandras händer med rörelse,
och prästen utbrast med värme:
— I en stund som denna tycker jag mig nä-
stan känna en fläkt af antikens ande.
— Jag fruktar, — svarade Hans Alienus, —
i.
___
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
