Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ett fornfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
kant. Han såg sig själf speglad i pannringen, men
med ett vanställdt och trindt ansikte.
— Den moderna anden är en amerikanare,
som lägger fotterna på bordet och begagnar rutig
bomullsnäsduk. Han är en grof parodi på ande.
Han kan icke gå förbi en upphöjning vid vägen,
utan att bestiga den och påtruga de förbigående
sina förklaringar, som till sist inga förklaringar
äro. Den store Hafis, lifvets vän, förstod lifvet
bättre än du, adertonhundratal. Om åskådandet
och förklarandet följer af sig själft, liksom det föl-
jer af sig själft, att människan betraktar den väg
eller gräsvall, hvarpå hon går, skall detta skär-
skådande därför vara mål? I blomstringstider
ledes människan hufvudsakligast af sin inbillning
och sin naturliga lust att vara. Är det icke äpp-
lets mål att bli det mest friska och fullkomliga af
äpplen och icke att bli kunskapen om hvad ett
äpple var? Det högsta mänskliga finns ej i den
luktande sal, där en vällärd borgare föreläser om
en larv, men det fanns i den trädgård, där Messa-
Iina vid sitt sista bröllop dansade med panterfäll.
Lyktans låga flämtade i gallergluggens vind-
drag, och den kala, fängelseaktiga kammaren blef
ömsom upplyst och halfskum.
— Kommande diktare och förklarare skola
4 185
4
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
