Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ett fornfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f-
med långt större förkärlek omhulda femtonhundra-
talet och sjuttonhundratalet, som i oss fick sin
efterklang, än vår tid. Vår vetenskap och vår
resonemangsrevolution äro sjuttonhundratalets kvar-
lämnade galoscher. Vi ängslas redan åt att bakom
hypnotism och åtskilliga psykiska fenomen kan
ligga ett ovisst något, som kommande förklarare
få tillfälle att begagna mot oss, och äfven om så
icke sker, hvilket inför det varmblodiga lifvet föga
betyder, veta vi dock vår fulhet, och det är bety-
delsefullt. Lade jag här bredvid kistan ett modernt
lik med öfveransträngdt tärda drag, långrock och
skjortbröst som en uppsnyggad gesäll på en sön-
dag, och sedan kunde hitkalla en fullständigt ut-
omstående, en skolgosse från Saturnus — förutsatt
att icke också den planeten blifvit ett resonemang
— skulle gossen peka på skelettet, som sofver med
sin flöjt, och säga: Du var blomstringen. — Där-
efter skulle han peka på den andre och säga:
Du var det löjliga. Därför bief du icke ens det
tragiska.
Han hade rest sig upp och stod vid kistans
gafvel.
— När jag en solskensdag går genom gatorna
och ser unga hufvud och hör trampet af sorglösa
steg, säger jag till migsjälf: Alla dessa människor
186
t*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
