Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ett fornfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
timme, och ännu när det dagades satt han
vaken.
— Jag vill stanna. Jag vill kasta alla löften
åt sidan. Vridande mina händer i en ångest, som
förbränner mitt hufvud, säger jag : Låt mig glömma
alla föresatser. Låt mig känna mig hemma i den
tid, där jag lefver. Har hon ingen plats för mig
bland sin vakt? LIon har sina trogna, kan jag
icke få sätta mig ned hos dem som hos vänner?
Jag går som i ett främmande hus, där ingen
hand söker min, där ingen förstår mitt språk.
Jag sitter till bords midt i en ring af talande,
utan att själf kunna tala med någon. Ensam-
heten växer upp omkring mig, och jag trampar
fram och åter mellan rummets fyra mörka hörn.
Jag kan se ut öfver en samlad människomassa,
med känsla af att vara en uppstånden död, hvars
fränder länge sedan gått ur tiden, och hvars bo-
ning jämnats med marken. Hvar tidning jag öpp-
nar, hvar ny bok jag skär upp svarar mig: Gå
bort i öknen och Ief i din inbillning, om du vill
lefva. Här finns ingen bänk för dig. — Och jag
går och går, och när jag vill stanna, skjuter en
osynlig hand mig framåt. Jag motsäger, jag upp-
letar ljussidorna hos det närvarande, som om-
ger mig, och vill lära mig att få det kärt, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
