Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ett fornfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f
min vilja hjälper mig icke. Den osynliga handen
skjuter mig framåt, och jag ser ej, hvar vägen
ändar. Den osynliga handen räcker mig tankar
och känslor, som jag aldrig söker, men som en
gång mina aldrig slockna. Den höjer sig ur min
faders och moders blod, ur egenheter, som flera
led tillbaka tillhört redan döda, och den tvingar
mig halft till fatalism. Den är en andehand, som
sträckt ur jorden uppfyller mig med redan förmult-
nades önskningar och leder mig dit den vill.
Redan tidigt om morgonen hörde han steg
och röster i förstugan. Personer kommo och gingo,
och dörren till den kammare, där kistan blifvit
inställd, gnisslade.
Han utvalde några af teckningarna framför
sig och tog dem med sig samt gick dit ut. Vid
kistan stod fader Paviani och flera yngre präster
i en ring af svartklädda herrar. Det var så trångt
att Hans Alienus måste stanna utanför tröskeln,
och en hvithårig man med guldbågade glasögon,
ådrig hals och ett skägglöst, nästan gossaktigt an-
sikte, talade med hetta. Han slog vid hvar me-
nings slut med knutna handen på den lår, hvil-
ken stödde kistan.
— Jag har en vingård vid Frascati. Där ville
jag bli begrafven, men jag får det icke. Jag ville
4
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
