Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Fader Paviani slår nya trådar i väfven samt bugar sig i stället för alt uttala ett visst opassande ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom den knif, som prydd med två tranor, hängde
fastkedjad vid hennes bälte.
Han slog upp knifven och täljde i pennan,
men knäckte udden gång på gång. Slutligen ka-
stade han pennan bland de tillklippta tygstyckena
på bordet.
—- Det är omöjligt, — sade han.
Hon stod kvar, och då han höjde hufvudet,
såg han sitt och hennes ansikte i den lutade spe-
geln ofvanför spisen, och båda förfulades af den
uppbrusning, som han själf en gång just i detta
rum kallat sjuklig och motbjudande. Samtidigt
grep honom det hemska att se sig själf, att se
rätt in i de kalla och främmande ögonen på den
man, som var hans öde, som med sina egenheter
befallde öfver hans lif.
— Detta skulle aldrig ha skett, — utbrast
han. — Vi skulle aldrig ha talat med hvarann.
Hvarför, hvarför skedde det?
Hon stod fortfarande kvar bredvid honom, och
det undergifna lugn, som hennes beroende ställ-
ning i åratal lärt henne att bära, gaf nu hennes
sinnesrörelse ett drag af hårdhet.
— Vi blåsa upp bubblor til! berg, — tilläde
han efter några ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
