Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Fader Paviani slår nya trådar i väfven samt bugar sig i stället för alt uttala ett visst opassande ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—f
De hade rm redan sagt hvarann så mycket,
att det föll sig helt naturligt, att säga ännu mer.
— Aldrig har jag så plågats, — berättade hon
lågmäldt, — som i går afton, då Betty anförtrodde
mig sitt samtal med dig i vatikanska biblioteket.
Då jag kom in i sofrummet till Giggia, som redan
hade lagt sig, gick jag till sängs utan att tända
IjUSjt men när jag så stod och drog upp min klocka
med nyckeln, hörde jag att Giggia vände sig, och
jag kände, att hon låg och såg mot mig i mörkret
och undrade, hvarför jag inte kom fram och klap-
pade henne som jag brukat, när jag suttit länge
uppe och arbetat. Jag kunde inte förmå mig att
gå fram till henne eller tala till henne. Jag tyckte,
att jag inte skulle kunna förställa min röst, så att
den lät naturlig som annars, och jag ville upp-
skjuta allt till dagen därpå, för att då i stället bli
fullkomligt uppriktig. Det hade jag föresatt mig.
Det oundvikliga måste ju i alla fall komma.
Han lade tillbaka järnringen i asken och
gömde den i fickan, utan att han själf visste hvar-
med hans händer voro sysselsatta.
— Somnade du sedan?
— Nej. Efter en stund började hon själf tala.
Hon sade, att hon hela kvällen legat och grubblat
öfver, hvarför du aldrig mer besökte oss. Det
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
