Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Fader Paviani slår nya trådar i väfven samt bugar sig i stället för alt uttala ett visst opassande ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f
kändes så lugnande, påstod hon, att få tala för-
troligt med någon, och det kunde hon bara med
mig, som var hennes vän. — Jag darrade så på
handen, att jag icke kunde hänga uret på spiken
i väggen, fast jag mycket väl kände hvar den satt.
Jag lade uret på nattduksbordet. Det pinsamma,
som jag ryste för, ville icke låta vänta på sig ända
till nästa dag. Men det fick icke komma då ge-
nast. Hellre hvad som helst. Därför narrades jag
och sade, att jag inte heller förstod, hvarför du
inte kom som förr, och att jag ingenting hört om
dig. Men jag visste ganska väl, hvarför du ej
kom.
— Talade ni inte mer sedan?
-— Jo, när jag väl hade börjat att narras,
tyckte jag, att det gick så lätt och att det lät så
trovärdigt och förnuftigt, att. jag redan inom några
minuter hade gjort upp en plan att fortsätta och
narras nästa dag också och låta allt gå som hit-
tills. Jag förstod först då, att jag varit falsk och
dubbel. Jag trodde inte egentligen att jag kokette-
rat bakom hennes rygg, men alldeles säker på
mig själf var jag ändå inte. Jag tyckte att jag
ändå lekt en smula med elden och varit road af
att göra det, men att jag inte kunde bära skam-
men att säga det till henne. Då jag hade lagt mig,
4-
l
209
4
U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
