Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knutna om den ena baljan, ur hvilken klingan
sprang loss.
Alla tre togo hvar sin sabel. Hans Alienus
stod med vapnet under armen samt gaf med lång-
fingret af gammal vana en lätt stöt mellan ögonen
för att trycka fast de glasögon, som han icke
längre bar. Den flata pigrimsbattens breda brätten,
som gungade då han vände hufvudet, besvärade
honom, och han sköt hatten i nacken. Han liknade
en skollärare eller studiosus, som i sin hvita natt-
rock sprungit ur kammaren och tillgripit en sabel
för att med den försvara sina meningar. Flere
gånger förde han långfingret till pannan för att
rätta de glasögon, som han ej längre bar.
Polismannen makade den vackra flickan fram-
för sig. Hon var en torftigt klädd brunett, som
aldrig hade deltagit i kostymtåget utan endast ny-
fiket kommit ned från det stora huset. Klädningen
var kort, och det syntes, att hon icke hade strum-
por i skorna. På armen höll hon sin vidjekorg.
Hans Alienus vek ned hennes yllekrage från
halsen, så att den blef bar. Hon skrattade och
värjde sig, men gaf slutligen efter och lät honom
lägga kragen som han ville.
— Du skall följa med oss, — sade han, —
och så snart någon visar sig duktig, skall du gifva
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
