Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sardanapal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blottades. En kort skarp knif utan slida satt in-
stucken under bältet af guldläder.
Han stod något framåtböjd med de nakna,
ringsmyckade armarna hängande utefter sin röd-
skjorta.
Hans Alienus mindes icke längre sin rättighet
att hälsa honom stående. Han knäböjde som inför
en gud och tryckte händerna öfver ögonen.
Slutligen reste han sig samt gick några steg
tillbaka utför trappan, beständigt med händerna
öfver ögonen och blundande.
Då hörde han bland trappans ekon Sardanapals
konstladt kvinnliga röst:
— Må Adar och Nirgal, sphinxerna, hvilka vakta
min dörr, äfven vaka öfver min gäst. Kom mig
till mötes, främling, och låt mig kyssa dig likt en
jämbördig. Du är den första människa som för-
står mig.
Hans Alienus gjorde våld på sig själf och
betvingade sin skräck. Han lät händerna sjunka
och såg åter Sardanapal.
Han gick uppför trappan till det steg, hvarpå
konungarnes konung väntade, och dennes kyss efter-
lämnade en skarp kryddoft af medikamenter och
luktvatten.
i
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
