Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sardanapal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T -4*
— Vill du öppet besvara en fråga? — sporde
Hans Alienus och satte sländan i rörelse med oöfvad
hand. — Hvar har du gömt den unga kvinna, för
hvars skull jag kommit till din stad?
Sardanapals rödsprängda ögon lyste af kvick-
het, och han svarade:
— Begär du, att jag skall kvarhålla i mitt
minne alla de kvinnor, som jag har i min borg?
Måhända finns hon här, måhända icke. Kunna två
vuxna män som du och jag icke hitta något djupare
samtalsämne! Jag vet ingenting mer likgiltigt än
kärleksjoller. Jag fördrifver ofta min afton i mitt
harem liksom jag badar eller spelar schack, men
han, hvars namn jag ej vågar inblanda, vet att
f
mina tankar syssla med viktigare saker.
Nu Hans Alienus :
— Säg mig, hyser du ingen böjelse för
allvar?
Sardanapal lade sländan öfver knät och skakade
på hufvudet.
— Allvaret har människan gemensamt med
djuret. Allvaret bor i min svingård. Allvaret
betraktar dig ur oxens och åsnans tungsinta blick
bakom foderhäcken. Allvaret träffar du bland vil-
darne, som på de norra bergen svultna sitta och
stirra i ljungen. Men den befriande munterhetens
4’
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
