Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Sardanapals lefvande lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under de mörka hemmens tak alla önskningar, alla
yrvaket sträckta armar sökte stundens salighet, där
lifvets förljufvande var lifvets bud, där kärlek,
mattor och kannor af ädel metall voro tillvarons
mening.
Ett doft buller rullade ur tunga fjärran, och nå-
gra evnuker sprungo fram och åter på trappans
öfversta afsats, oroligt hviskande och pekande ut i
mörkret. På en stenfot mellan de båda bolmande
fyrfaten stod en metallvagn med ett långt rör, bu-
ret på ryggen af en fotshög, i silfver förfärdigad
oxe. Det var ett synrör, genom hvars lins af
bergkristall stjärnorna beskådades. På denna be-
synnerliga vagn uppklättrade en etiopisk evnuk
med handen som en lur till sitt svarta öra samt
ropade dämpadt sakta:
— Spådomen ! Det är floden som stigit öfver
sin brädd och bryter sönder ringmuren!
Hans Alienus vände sig åter mot pelarhallen
och steg öfver tröskeln. — Trängseln af kvinnor
var så stor, att han endast långsamt kunde bana
sig fram till danserskornas matta, bakom hvilken
Sardanapal låg utsträckt på ett rödt bolster. Den
välluktande röken från de många kryddfaten slog
stickande öfver hans ögon, och han mäktade ej
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
