Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Sardanapals lefvande lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
helt fördölja den dystra glädje, som steg upp i
hans hjärta.
Han stannade framför mattan och sade:
— Om handtrummornas buller icke bedöfvade
dina öron, o konung, skulle du höra dånet af vat-
ten och fallande murar. Ditt öde når sin full-
bordan.
Sardanapal sjönk samman. De små rynkorna
i hans kvinnoansikte fördjupades, och dansen stan-
nade af, men hans svaga stämma klang så lugn
och klar som hade han gifvit befallning om en
lustbarhet.
— Må floden komma, — sade han. — Må
också mina fiender komma. Jag skall besegra
dem genom att endast låta dem blifva de förak-
tade verktygen för min odödliga död. Ninua skall
förgås, men min önskan, min stämmas veka ton-
fall, sminket på min kind, min rödskjortas veck,
— allt det skall lefva, när människorna samtalande
sitta kring eldarna och sagans högtidsbägare går
från mun till mun. I vårt skönhetskrig räcker jag
den mest förförande synen: undergångens. Hvil-
ken dag hafva vi i morgon? Jag vill veta min
dödsdag.
— I morgon ser jag min trettionde födelsedag,
—- svarade Hans Alienus, -— den dag intill hvars
124
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
