Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Sardanapals lefvande lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista timme jag vill njuta lifvet i fulla drag. Se-
dan är lifvet förbi. — I morgon är den af veckans
sju dagar, som kallas Istars, kärleksgudinnans.
Sardanapal steg upp från bolstret, och då vid
hans rörelser knifven gled ur gördeln och föll på
mattan, skyndade Hans Alienus fram och upptog
den, men en evnuk drog honom i kappan och
hviskade:
— Besinna dig och återlämna ej åt den hög-
ste något, som blifvit orenadt genom att falla till
marken.
Då stack Hans Alienus dolken under sitt eget
repbälte och ställde sig bland de öfriga, hvilka
med korslagda händer drogo sig åt sidan för att
bereda rum.
Sardanapal kastade tillbaka sitt hufvud och
sade:
— Låt kalla min rabsak, att jag får utdela
befallningar. Förskona mig endast från ängsliga
ansikten. Den är blind, som icke inser att mor-
gondagen nalkas med vårt Iifs mest svindlande
glädjerus. Mina kökssvenner hafva ingen så re-
tande krydda, som den mina fiender räcka mig.
Min gom är trött vid de söta sviskonen och det
syrade vinet, men min ande drunknar i vällust vid
åsynen af undergångens förfärande vidd. Det kallar
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
