Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Sardanapals bål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"*
Hvad voro de döda kannorna af ädelmetall och
pärlknippena mot denna döda fot!
Sardanapal steg in i liktältet samt vände sig
sägande :
— Räck mig din vaxtafla, som besitter den
kraften att låta hvart osant ord utplånas af sig
själft. Jag vill uppskrifva lifvets innersta mening
och mål. Jag vill gifva dig sanningen.
Han mottog taflan och höjde det stift, som
hängde i den vidfästa silfverkedjan, samt tecknade
detta enstaka ord:
> Jag. »
Därefter återlämnades taflan af hans späda
händer.
Liktältets fållar gledo nu samman och i häm-
nande vrede brände Sardanapal till aska den viss-
nade kropp, som ej längre lydde hans önskan.
Men innan Hans Alienus ännu höjt ögat från
det ristade, ströks ordet redan bort ur det mjuka
vaxet som af ett osynligt finger, ehuru endast till
hälften, så att skriftecknens understa uddar ännu
voro synliga.
Facklan, som hade lyst framför hans ungdom,
föll släckt.
Han steg tillbaka mellan brinnande stockar
och kläder. Framför sig höll han oafvändt den
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
