Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farbror Didrik hade nu råkat i ett strålande
lynne, och det kom för honom, att han icke kunde
bjuda godnatt utan att ändå säga några varma
och allvarliga ord till sin återvunne brorson. Tå-
rarna stego honom på nytt i ögonen, han lade
tapisseriarbetet åt sidan, reste sig ifrigt och drog
pilgrimen med sig bort till ett af fönstren, som
hade han icke ens velat attmöblerna skulle upp-
snappa något af det, som han hade att meddela.
— Kära Hans, —- hviskade han halfhögt, —
tror du’ verkligen att det skall kunna bli godt och
bra igen mellan dig och din far? Nej, nej, det
är omöjligt. Hans lynne är lika besynnerligt nu
som förr, det vet bäst jag, som får hans hvassa
sarkasmer till daglig förtäring. Du skulle bara
höra honom. Och för dig har han nu en gång
blifvit en representant för allt det tryckande tvång,
all den melankoli, som låg öfver din barndom.
Klandervärdt kall har han alltid varit i sitt upp-
förande mot dig. Du får förlåta mig, att jag talar
rent ut. om din egen far. Hvad jag säger har för
öfrigt hela trakten alltid sagt och tänkt om honom.
Det hör ju också lifvet till, att det gamla och det
unga äro naturliga fiender. Det är den stora världs-
konflikten, kring hvilkens axel tiden rullar fram,
krossande tusens bjärtan och familjers lycka.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
