Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
skopet. Där har jag litet kitt, som kanske duger
ännu. Men kittet, som man skall fylla sprickorna
och ojämnheterna med, måste vara mjukt och fog-
ligt, förstår du, och fästa riktigt godt, annars duger
det inte. Får jag känna på det. Åja, jag tänker
väl, att vi kunna nyttja det. Sedan när det torkat,
få vi slipa ytan ännu en gång. Man kan knappast
slipa den för mycket, om man bara gör det med
det rätta handlaget.
Hans Alienus började lägga kitt i ojämnheterna,
och hela förmiddagen stod han kvar inne hos
fadern, upptagen af arbetet.
Då Olsson anmälde att middagen blifvit dukad,
och Hans Alienus stod i begrepp att lämna kam-
maren, hejdade han sig ett ögonblick framför en
gitarr, som omknuten med en gridelin bandrosett
och en sönderfallen röd lönnlöfsslinga hängde på
själfva dörrposten.
— Jag minns den sedan min barndom.
— Det är mitt enda minne från din mor, —■
genmälde fadern. — Du kan icke komma i håg
det, men hon spelade på den, och jag försökte mig
också ibland.
När Hans Alienus åter inträdde på eftermid-
dagen, var det redan skymning, och brasan hade
tändts. Framför kakelugnen satt fadern insomnad
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
