Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
î
i sin länstol med ansiktet vändt mot elden, men
vaknade upp vid dörrens jämmer. Han fick ett
belåtet uttryck i första ögonblicket, då han såg att
det var sonen, men skyndade att rynka pannan
igen och sade sträft:
— Jag tror att människorna gingo mindre
tungt i min ungdom.
— Jag har hela eftermiddagen tänkt på den
här gitarren, — svarade sonen och lyfte instru-
mentet från dörrposten samt bar det fram till
brasan. — Går det ännu att stämma den?
— Såvida man har öra ja.
Hans Alienus drog fram en låg hemmasvarfvad
rundstol utan karmstöd samt lade gitarren öfver
knät och försökte stämma strängarna.
Ett litet tunt nothäfte hängde vid gitarren,
permadt i gråpapper, men den vissna löfslingan
brast sönder samt föll på mattan.
— Spelar du gitarr också? — frågade fadern
med sarkastisk tonvikt på också. — Du skall inte
hålla den för högt mot bröstet, inte så högt.
Sonen grep osäkert öfver strängarna och vred
på skrufvarna.
— Nej, nej, du skall stöda handen med Iill
fingret... Strax bredvid kvinten. Sådär. Fast
litet närmare stallet. Och så mjukare, mjukare!
6+
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
