Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Julen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppnat åder efter en högtidlig måltid. Tomma och
dumma borgaresekel hade utpekat detta som lätt-
sinne, medan det i själfva verket visade förädladt
skönhetssinne och en djup lifsåskådning med kär-
leksfull vördnad för lifvets solsida. En sådan död
var värdig människan. — Blotta ordet stat hade
hos oss nu föråldrats. Om du hade kommit till
ön, hade du blifvit det själfständiga kungariket
Hans Alienus.
Fadern hostade småskrattande och tilläde:
— Men just nu, när Spik- och hammareskäret
nått sin blomstring, öfverfölls jag af människans
vanliga hemlängtan till det, som hon nyss lämnat,
och så riggade jag igen min kosterbåt och seglade
öfver mattan tillbaka hit till länstoln. Men jag
hade fått ungefär samma tankar om skönhetsdrif-
tens betydelse som du — fast den ingenting för-
klarar heller den. Nå, det beror kanske på ge-
mensamt arf, att vi se lika. Drag från gardinerna
och tag ned det svarta skrinet, skall jag visa dig.
Nej, det som står på hyllan under teleskopet.
Hans Alienus lyfte ned ett tämligen tungt skrin,
klädt med rodnande svart läder och med hörn-
beslag af mässing. Han ställde det på bordet bred-
vid fadern, som noga blåste dammet från locket,
innan han öppnade det. En svag lukt af mögel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
