Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Julen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och instängd luft slog upp från de omknutna bun-
tarna bref och handlingar, och en spindel räddade
sig genom att fly öfver skrinkanten och fira sig
ned till golfvet.
— Det här är våra familjepapper, — sade fa-
dern och vecklade upp de sköra, i vecken mesta-
dels redan sönderbrustna arken.
Fader och son satte sig nu att genomläsa
bortgångna anförvanters uppteckningar och beskrif-
ningar, och de tyckte sig se en lång kedjelänk,
som genom tider af oräknade år band dem själfva
samman med hafsvattnet och jordens mylla. Ked-
jans bortersta ringar voro djur, men de närmaste
människor, som i sin röst, sitt ansikte och sin
hållning hade likhet med dem själfva. Den sista
ringen var Hans Alienus, som barnlös skulle åter-
knyta kedjan vid myllan och hafsvattnet. Männi-
skorna skulle fortfarande i brådska röra sig genom
gatorna och deras steg genljuda under kyrkgolfven,
men ingen skulle sedan förmå att haka en enda
länk till kedjan.
De antecknade berättelserna pekade dock ej
längre tillbaka än in i medeltiden, då den först
kände stamfadern befann sig i Granada samt bar
en halfmåne i sin vapensköld till tecken att han
deltagit i korstågen. Ett oroligt vandringslynne
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
