Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vingpennan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hände en afton midt under skörden, när
en mängd sammanrafsadt folk kallats till herräng
och rättaren ritade skåror i logväggen för hvar
hölastad skrinda, som slamrande rullade förbi, att
uret i gula rummet slog åtta utan att någon ringde
in. På gärdet fortsatte ännu flickorna att barfota
och med kjortlar af samma ovisst brungrå färg
som åkerns mylla räfsa hop de strån, som föllo
till marken, under det att karlarne borrade sina blän-
kande gafflar i såtarna och lyfte höet på lassen.
All den lilla skalkaktighet och munterhet, som under
den långa vintern innelåsts i dessa människor,
medan de gått på de långt åtskilda torpen, slapp
nu ur fängelset och kryddade arbetet. De bytte
glåpord och skrattade, och uppe i björkbacken
stodo deras grepkorgar med en blå handnäsduk
knuten öfver mjölkbuteljen och kakan, under hvil-
ken en blek skifva skummjölksost stack i dagen.
— Vädret ser pålitligt ut, och de stackarne
kunna ha nog för i dag, tycker jag, -— sade fadern.
— Bed Olsson gå och ringa.
— För en gång kan jag så gärna gå själf, —
svarade Hans Alienus och gick därmed till rättare-
byggningen, vid hvars röda gafvel och halft dold
af sötbärsträden vällingsklockan hängde mellan sina
höga stolpar. Just som han närmade sig märkte
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
