Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vingpennan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se den utan att skada den, lade de vingpennan i
en genomskinlig glasask, hvilken blef ställd på
spegelbordet i gula rummet.
Sommarluftens tunga kvalm hade emellertid
mattande förtärt faderns sista krafter. Hans Iifs
urvisare närmade sig sin sista timme. Det var
ingen hemlighet, att han i de långa nätternas sömn-
löshet led de största plågor, men själf talade han
aldrig därom. Det var tvärt om som hade hans
bröst blifvit högre, hans hållning rakare, hans an-
sikte lifvadt af en orubbligare viljekraft än någon-
sin. Han lutade hufvudet bakåt, oeh de förstorade
ögonen hade en klar glans. Blott en gång, då
Hans Alienus oförmodadt trädde in i kammaren,
fann han honom knäböjd framför länstolen med
knäppta händer och skakad af våldsam gråt. Men
han reste sig genast, vänd mot fönstret och ytt-
rade med kväfd stämma:
— Det är ingenting ... Den här värmen .. .
Våra förfäder ansågo sig vid min ålder ha vissa
plikter, och jag tror mer på deras omdöme i den
punkten än till exempel på bror Didriks. Hvad
tror du?
Hans Alienus bleknade ända till hårfästet
och teg.
— Du blir ensam, när jag går bort, — fortfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
