Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vingpennan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. t
nad värdt. Jag tänker särskildt på min båt. —
Sätt dig här bredvid och låt mig höra om dina
dagar hos hvitbröderna.
Han satte sig hög och vördnadsbjudande i
länstolen, men Hans Alienus förblef stående inför
konungen öfver sjuttio lefnadsår.
Då berättade sjuttioåringen om sin ungdom.
Liksom vid kyrkbrand klockorna hörts klämta ännu
sedan taket störtat och ringarne flytt, så fortfor
ännu i hans sista natt kärleken till lifvet att ringa
samman de många minnena. Han beskref perso-
ner, som ej längre funnos, och tilldragelser, som
ingen annan längre kom ihåg och som ingen röst
så länge världen stod ännu en gång skulle draga
ur den förgätenhet, hvilken efter hand växer upp
öfver allt och alla. I timmar satt han talande,
medan det skymde. Men snart blefvo orden kallare
och mer döda. Han begynte skärskåda och för-
klara hvarför det skett så eller så och hvarför
den eller den människan handlat så. Slutligen
glömde han allt annat för att utreda sina förkla-
ringar öfver hvad lifvet var.
Hans Alienus stötte med fadderbägaren mot
glaskannan, men han hörde det icke. Han talade
icke längre som fader utan som en lärd, hvilken
en sista gång öfverblickar sina kunskaper, sitt ve-
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
