Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vingpennan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*U..................— ______
+
tande. Det hade blifvit honom kärast. Minnena
från hans Iif voro endast bevis och sannolikheter
i den långa kedjan af »hvarför» och »huru».
Morkullstrecket drog öfver skogsbrynet och
hässjorna på ängen stodo i dimma. Det var ej
längre lika skugglöst ljust som i midsommarsvakan
och dock icke heller natt, endast en dag som
blundade. Men fadern hade ej längre syn för det
som var omkring honom. Han var en förklarare,
som med handen öfver slutna ögon steg allt dju-
pare in bland sina tankar och frågor för att med
saknad säga dem farväl och noga pröfva och väga
den behållning de skänkt honom.
Hans Alienus ville afbryta honom och rasslade
afsiktligt och störande med gardinens mässings-
kedja, men fadern lade icke märke därtill. Hans
Alienus kände sin panna fuktig. Var det så de
sista gången skulle samtala, förklarande och pröf-
vande, nu då allt det, som de nekat hvarann un-
der år som gått, alla de känslor, som burits gömda
under ett helt lif, tiggde omedelbara ord!
Han förblef stående framför länstolen. Sam-
tiden har lagt oss under sin häl, tänkte han.
Han afbröt icke längre fadern med några in-
vändningar och sökte ej mer locka honom ur den
ring af kunskapernas ängsligt fladdrande lyktgubbar.
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
