Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och talade öfver språket: Sörjen icke för morgon-
dagen.
Tennkronan framför honom var lindad med
prästkragar, körsbärsträden knackade på rutorna,
och öfver dörrarna hängde vapen, målade af en
landtlig pensel på träsköldar och med barnsligt
tecknade lejon och gripar.
I början talade han lugnt och öfverlagdt, men
då han vardt het, blefvo orden allt mer utländska,
meningarna allt svårare att fatta. Han hade så
länge sällskapat med erinringar och böcker, att
han icke längre kunde göra sig förstådd af en
flock okunniga naturbarn. Han märkte det, och
harmset tvärtystnade han midt i ett latinskt tänke-
språk samt gick från predikstolen.
När åhörarna voro på hemvägen, hade de
icke förstått annat än att han talat om »hedna-
guden Jupetter».
Emellertid kom nu den tionde årsdagen efter
faderns död. Han hade dött klockan half tre på
natten, och hela kvällen, medan det mörknade, satt
Hans Alienus med käppen i knät, väntande bred-
vid uret i gula rummet.
Han hade låtit lyfta in länstolen i den kam-
mare, som fordom bebotts af fadern, och ställa
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
