Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den på sin gamla plats vid det öppna fönstret, från
hvilket brädluckorna blifvit borttagna för natten.
Då klockan slog tu i gula rummet, steg han
upp. Han blef kall utefter ryggen och öfver tin-
ningarna, men behärskade sig genast, ty i grun-
den önskade han ju intet hellre än att återse den
döde, om också endast för ett ögonblick i en syn-
villa. Hemskheten försvann, och han gick tillbaka
in i sitt rum samt framtog en nystruken och hop-
viken näsduk, som han stack in mellan knapparna
i bröstet, ty han var upprörd och fruktade, att
när som helst brista i gråt. Medan han gick, hör-
des genom hela det sofvande huset käppens stötar
i golfvet.
Efter en stund kom han åter in i gula rum-
met samt öppnade dörren till faderns forna kam-
mare och gick dit ut. 1 ena hörnet stodo några
fyllda säckar, på väggen hängde rep och grimskaft,
och golfvet var delvis täckt med gräsfrö, men i
halfskymningen såg han tydligt den välbekanta
länstolen vid fönstret. Några minuter stod han
stilla vid dörren, och hans ögon, som voro försva-
gade, vande sig först långsamt vid halfmörkret, så
att han kunde se föremålen omkring sig och väg-
leda sig. Långsamt och varligt flyttade han käp-
pen ett stycke framför sig vid hvart steg och gick
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
