Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VIII. Blidare luftstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra var så ringa, så löjligt och simpelt, att när hon
nu tänkte på att räcka honom det, färgades de
marmorhvita kinderna af blygselrodnad. Så drog hon under
kudden fram något mycket mjukt och mycket svart och
lemnade honom det med sin lilla hvita, magra,
genomskinliga hand och stammade:
— Vill du ... vill du vara så god! Det är bara
ett ... par vantar. Du begagnar dem måhända aldrig,
men jag har stickat dem sjelf, och en gång då ... då
jag är borta skola de måhända erinra dig om henne,
som du en stund behöfde på din väg ...
Gösta hade tryckt ansigtet djupt ned i sin julgåfva
och sade ingenting. Forskande såg hon på honom. Om
han fann det löjligt? Hon hade dock menat väl och i
små korta stunder, i den mån hennes krafter tillåtit, i
sjukbädden hållit på med detta obetydliga arbete i öfver
en månad.
Då tog han händerna från ansigtet och såg på henne
och strök sakta hennes hand. Och hans kinder voro
röda och det låg en fuktig glans öfver ögonen. Då fick
hon mod och hviskade:
— Ser du, det är rigtigt från mig sjelf, från mina
egna får på Lindenäs. Pappa hade gett mig och Hanna
två får hvardera, och deras ull finge vi arbeta eller också
sälja för något litet behof vi hade. Det är de enda
pengar jag någonsin egt innan ... innan ...
»... innan du sålde dig sjelf, stackars lilla lidande
lam», ifyllde Gösta tyst i sina tankar och tryckte en lätt
kyss på den blodlösa handen.
På tredjedagen kommo de alla från Lindenäs, och
så uppstod der med denna blida, bleka, lidande qvinna
som medelpunkt ett varmt, godt och fridfullt samlif, som
kom till och med gamle kammarjunkaren att visa sina
bättre sidor, ty nu måste också han ständigt vara med.
Amelie var ju äfven hans barn och han skulle lemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
