Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktades såsom okränkbara, och alla hus stodo
för dem öppna och förplägning tillhandahölls. Der
funnos många slags vilda djur, hvaribland de
ovanligaste voro renar, eljar och uroxar. De
sistnämnda, som voro mycket snabba och farliga, fångades
i gropar, och hornen beslogos kring öfra kanterna
med silfver och begagnades vid stora gästabud till
dryckeskärl [1]. Det var enligt Taciti berättelse
svårare att förmå Germanerne plöja jorden och afbida
skörden än utmana fienden och mottaga sår. Det
ansågs tillochmed vara fegt och håglöst att med
svett förvärfva hvad man kunde med blod förskaffa
sig. Det heter vidare, att männen under fredstider
idkade jagt eller voro sysslolöse, men qvinnorna
och gubbarne vårdade deras hus och bohag
samt skötte åkerbruk [2]. Här bör likväl erinras,
att dessa Iulii Cæsars och Taciti yttranden gälla
en sednare tid och tvifvelsutan en annan folkstam
än hällristarnes.
Om jag icke kan antaga, att här funnits ett
jättelikt slägte, som begagnat verktyg och vapen
af sten, kan jag ej heller tro, att här lefvat en
dverglik folkstam, hvilken haft sådana af brons.
Det är deremot ganska sannolikt, att hällristarne,
som hufvudsakligen användt sten, flinta och ben
till verktyg och vapen, samt derjemte nyttjat brons
till samma ändamål, haft vanlig kroppsstorlek.
De fleste stridsmän föreställas utan eller med
åtsittande plagg. Många föra sköldar, korta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
