Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidogevär eller värjor, kastspjut, klubbor, stridshamrar
eller stridsyxor, få ha bågar. Qvinnan afbildas med
tätt åtsittande kläder, och tyckes icke ha deltagit
i vapenskiften, men väl förorsakat sådana. Jag
skall nedanföre taga hällristarnes vapen och
beklädnad i närmare skärskådande.
Hvad Tacitus yttrar om Germanernas beväpning
och klädsel tyckes på det närmaste öfverensstämma
med afbildningarne å bergtaflorna. Han
säger, att de föra spjut, hvarmed de efter behof
strida både på nära håll och på afstånd, att de äro
nakna eller i lätta kappor, att rustningarne äro
utan prål, och att endast sköldarne prydas med
utsökta färger, och att slutligen få ha harnesk,
knappast en eller annan hjelm eller stormhatt.
Samme författares yttrande om den allmänna drägten
bekräftas snarare än motsäges af bildhäfderna.
Germanerne buro mantlar, som sammanhöllos med
spännen eller i brist deraf med tornar. Föröfrigt
sutto de hela dagar obetäckta vid spiselden. De
rikare hade trånga kläder och buro äfven djurskinn.
Män och qvinnor hade likadana betäckningar
med den skilnad, att de sistnämnda ej sällan
brukade linnekläder med bara armar och axlar [1].
Ehuru Tacitus endast med några hufvuddrag
skildrar Germanernes seder och bruk, har han likvisst
utbredt sig öfver deras prisvärda sedlighet [2].
I allmänhet bekräftas i afseende på Nordborne denna
uppgift af våra sagoskrifvare. Hällristningarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
