Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - En Kungadröm, av Pinus Strobus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(20
HALLS BERÄTTELSER
ler den sista. Men en gång skall
du fälla ett lejon; dock skall det
skottet ej bringa någon lycka.
— Lejon! Här i de norska
bergen! Är du galen, käring!
— Ja, ja, sade hon, du tror ej nu
mina ord, men de skola dock
fullbordas. Då skall du minnas, vad
jag nu sagt dig.
— Vad menar du? sporde Björn.
Men den gamla lyfte sin käpp
och slog framför sig i luften tre
gånger.
— Så många år skall det ännu
dröja, sade hon, och så försvann
hon lika hemlighetsfullt som hon
kommit.
Björn har många gånger tänkt
på den gamlas ord men alltid hållit
dem för galenskap. Nu står hän^
delsen åter klar för hans minne.
Han tycker sig rent av höra
gummans sträva röst. "Ett lejon!"
Yad hade hon menat? Med ens
minns han Borghilds ord: "Somliga
anse honom för ett fruktansvärt
lejon". Lappkvinnans ord få nu
mening för honom. Är det icke vad
han själv ruvat över den sista tiden!
Ljudlöst och försiktigt som en lo
smyger han framåt. Forsen dånar
olycksbådande och förtager ljudet,
då några kvistar krossas under
hans fötter. Nu står han mitt för
kvarngården, fast på andra sidan
älven. Han hukar sig ned bland
strandens stenar och buskar.
Där, i kvarnstugan, bor just den
han söker. Mången gång förr har
han stått här på kvällen för att
uppfånga en skymt av den
rosenkin-dade ungmön i kvarngården. Nu
är hon borta. En annan härskar
där, den svenske konungen. Han
har valt just den byggnaden till
sitt kvarter. Lejonet, som Björn
söker! Han skulle vilja skratta
högt! Lejonet skall icke
undkomma honom! Han känner hatet stiga
i sitt hjärta, hatet emot denne
främling, som fördrivit hans fagra
ros och vill inkräkta hans land.
Han har glömt, vem som började
kriget.
Utanför huset går en vaktpost av
och an. Jägarens skarpa öga
skönjer honom trots mörkret. Klockan
kan vara mellan 2 och 3 på
morgonen. Två fönster i huset lysas upp,
ty ett talgljus tändes i ena
rummet. Yem kan väl vara vaken vid
denna timme på dygnet? Spejande
bevakar Björn varje skymt
därini-från. Han smyger ett par steg
högre upp på stranden för att få
bättre utsikt. Nu ser han en hög,
smärt gestalt i den svenska
uniformen. Ljusets sken faller över en
hög panna, en buktad näsa, ett par
friskt röda kinder. Jägaren känner
igen honom efter de porträtt han
sett i danska och norska flygblad.
På bordet ligger en stor bok.
Mannen där inne sätter sig vid bordet,
slår upp boken, stöder huvudet mot
vänstra handen, försjunker i
läsningen och vänder långsamt blad
efter blad.
Jägarblodet brusar inom
norrmannen. Han höjer geväret,
siktar . . . Gestalten därinne reser sig
och intar en annan ställning. Björn
ser nu blott hans huvud och
skuldror. Änsiktet är uppåtvänt,
läpparna röras sakta, från den höga
pannan strålar som ett inre ljus.
De svenskes konung beder. Björn
förstår det. Handen, som fattar
geväret börjar skälva . . . Icke nu . . .
en annan gång . ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
