Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - Den hemlighetsfulla biljetten, av Derwent Miall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANUARI MÅNAD
57
biljett hade misslyckats. Hans
missräkning sporrade honom
emellertid nu att göra ett nytt,
våghalsigt försök. Han gick den breda
esplanaden genom sta’n, tills han
kom till Minerva. Här tog han
plötsligt av på en väg förbi den
gamla förnäma byggnaden
Georgi-an och befann sig vid den höga
muren till fröken Mimms’ trädgård.
Här och var hade en tegelsten
lossnat, varför Billy kunde klättra
uppför muren och titta in i den
sorgfälligt dolda trädgården. Hans
hjärta höll emellertid på att hoppa
upp i halsgropen, när han fick se
Janet sitta i en trädgårdsstol helt
nära det stora mullbärsträdet på
gräsplanen. Och Janet gav till ett
utrop av överraskning, när Bills
huvud dök upp över muren.
— Herr Torrance! Nej, lyft för
all del inte på hatten, ni kan lätt
falla ner! Men vad gör ni här?
— Ja, jag vet, det är mycket
oblygt av mig, stammade Billy,
men jag försökte att smussla in en
biljett till er i morse. Jag kastade
den bland blommorna i en av
fönsterlådorna — ni var just i rummet
innanför . . .
— Åh, var det ni? sade Janet en
smula blygt. Fröken Mimms fann
något som liknade en biljett bland
nejlikorna.
— Ja, jag gissade det. Jag bad
er möta mig vid dammen, om ni
gick den vägen, och fröken Mimms
kom istället. Hon sitter där nu och
samtalar med en obekant herre.
— Så lustigt! fnittrade Janet och
fick små gropar i kinderna.
— Det är minsann inte lustigt
för mig, klagade Billy, som hade
blivit djupt missräknad. Ni ser,
jag får ju aldrig något tillfälle att
träffa er.
— Varenda dag, replikerade
Janet. Er stackars hatt blir väl
alldeles utsliten.
— Men ni är ju alltid
tillsammans med fröken Mimms. Ni
förstår, när jag träffade er på
konserten, hoppades jag, att vi skulle bli
vänner. Bor ni här för alltid?
— Åh, nej! Jag är endast här,
medan mina föräldrar vistas
utomlands. De ha rest till Madeira för
att sköta min fars hälsa. Jag skall
stanna här ett par månader till
bara.
— Bara två månader! Det är ju
ingen tid alls — och se’n far ni?
Jag önskar jag kände Mimms, men
hon skulle nog inte gilla mig i alla
fall! Far pratade emot henne vid
en rättegång, som hon förlorade.
Vad har ni för er om kvällarna? Om
jag ändå haft en syster!
— Vill ni ha mig till er syster?
frågade Janet med oskuldsfulla,
blå ögon.
— Nej! avbröt Billy häftigt. Men
en syster kunde man haft nytta av,
hon kunde jämnat vägen för mig . . .
Någon närmare förklaring hann
Billy inte lämna, ty i samma
ögonblick uppenbarade sig fröken
Mimms i trädgården, följd av den
okände herrn, som hon hade träffat
nere vid dammen. Denna plötsliga
invasion i trädgården skrämde
Billy, så att han med blixtens
hastighet hoppade ner från muren och
försvann.
Mr. Grantly var mycket
förtjust över allt han såg i Minerva.
Han berömde trädgården, han
prisade téet, som serverades i
sällskapsrummet. — "Det är det bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
