Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - Den hemlighetsfulla biljetten, av Derwent Miall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(50
HALLS BERÄTTELSER
lite längre med armbågarna stödda
mot murens kant. Han tänkte
tillbaka på allt Janet hade sagt och vad
han själv hade sagt under de alltför
få minuter de hade fått språka med
varandra på just denna plats. Hade
hon sagt något som kunde giva
honom anledning att hoppas, att hon
brydde sig om honom? Om hon
verkligen gjorde det, skulle hon
väl våga trotsa fröken Mimms och
samtycka till att de möttes någon
gång. Huru skulle det vara om han
skrev ett brev till henne — och
skickade det per post denna gång?
Vad . . .
Hans funderingar avbrötos
plötsligt. Någon hade kommit ut ur
huset! Det var någon i trädgården,
som kom rakt mot honom!
Billys första tanke var att hoppa
ner från muren. Just då upptäckte
han i halvmörkret en flickgestalt.
Hans hjärta började slå våldsamt,
det kunde inte vara någon annan
än Janet.
När hon kom närmare såg han,
att hon bar en väska i ena handen.
Ämnade hon rymma från Minerva?
Det hela föreföll mystiskt för
honom, och spänningen blev allt
intensivare. Hon kom tätt upp till
honom, räckte honom väskan lugnt
och viskade: "Tag emot den och
hjälp mig upp — men fort! Jag
har tagit med allt du önskade". Han
lät väskan falla ned i det höga
gräset, som växte utmed muren, och
sträckte fram båda händerna.
Flickan var lätt och vig. Hur det nu
var kom hon upp på muren, och
med Billys hjälp hoppade hon ner
på vägen. Billy följde efter henne.
Då gav hon till ett skri. Men
Billy hade redan dessförinnan blivit
på det klara med att det inte var
Janet. Hennes rop hade uppfattats
av en man som skyndade mot henne
från vägen. Han stannade, och
flickan rusade förbi honom; varpå han
hastigt vände om samma väg. Och
där stod Billy ensam i den mörka
allén med en väska innehållande
fröken Mimms antika silverpjäser
vid sina fötter.
En minut senare gjorde
Billy något som han inte för sin
död förut hade vågat göra ens vid
dagsljus. Han började ringa på
fröken Mimms dörrklocka, och han
ringde både häftigt och länge.
Ett fönster öppnades över honom,
och ett huvud stack ut.
— Vem är där? ropade fröken
Mimms.
— Ah! mitt namn är Torrance.
Det har varit inbrott här i huset,
men var inte orolig! — Jag
överraskade dem, och de ha givit sig
iväg.
— Jag kommer genast ner,
svarade fröken Mimms.
Han hade inte väntat länge,
förrän en lampa tändes över dörren.
Dörren öppnades, och han steg på
för att berätta nyheten. Båda
systrarna hade kommit ner i hallen, och
dessutom hade de tillkallat den
gamle hovmästaren. Billy
redogjorde tydligt och klart för vad som
hade hänt, varpå de tillsammans
gingo in i sällskapsrummet för att
undersöka vad som hade stulits.
Väskan med silvret, som Billy hade
tagit hand om, innehöll emellertid
allt vad som fattades.
Fröken Angela och fröken Clara
visste inte, huru de nog skulle
kunna tacka Billy.
— Verkligen, herr Torrance —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
