Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - Den hemlighetsfulla biljetten, av Derwent Miall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANUARI MÅNAD
61
ni är unge lierr Torrance eller hur?
Vi kunna inte känna oss nog
tacksamma för vad ni gjort, förklarade
fröken Mimms, när det konstaterats
att ingen skada var skedd. Men
hur kan den stackars flickan ha
kommit in i huset?
I samma ögonblick visade sig
Janet. Hon var fullständigt ifrån sig.
— Fröken Mimms, Clementine är
försvunnen!
Hon visade sig i dörröppningen,
men stannade då hon fick se Billy
i rummet.
— Clementine är försvunnen,
upprepade hon. Hon har inte legat
i sin bädd, och dörren till hennes
rum är öppen.
Det uppstod en kort tystnad,
varpå fröken Angela förklarade:
— Clara, den där Grantly och
hans systerdotter voro ingenting
annat än s. k. "våningstjuvar". Han
skickade henne hit endast i syfte
att stjäla från oss!
— Vem är Clementine? frågade
Billy.
Fröken Mimms berättade så om
den där "upptäcktsresandens"
fräcka komplott. En
"upptäcktsresande" i sanning! "Vilken
oförskämdhet att kasta upp en biljett i
blomsterlådan!" slutade hon.
— Rysligt! tillade Billy. Och om
han hade varit vid muren, där
flickan väntade honom, hade de
antagligen varit försvunna med sitt
byte; jag förmodar, att han hade gått
ned för att undersöka om vägen var
klar. Jag skall springa ner till
polisstationen och rapportera
inbrottet.
Klockan fyra följande afton
ringde en sprättig ung man på fröken
Mimms dörrklocka. Han blev
hjärtligt mottagen och välkomnad som
en hedersgäst. En hel timme sutto
de kring ’tebordet, och när Billy
steg upp för att gå, sade fröken
Mimms:
— Det skulle vara oss ett stort
nöje att få se herr Torrance på
middag hos oss i morgon. Vi äta
klockan sju — mycket välkommen!
För Billy blev det sedan en vana
att två eller tre gånger i veckan gå
till Minerva. Och ibland hände det,
att han fick ströva omkring med
Janet på den månbelysta
gräsmattan i den syréndoftande trädgården.
Det var lyckliga dagar för unge
herr Torrance.
Efter en sådan promenad hände
det en gång att Janet och Billy
kommo in arm i arm; och sedan
fröken Mimms hämtat sig en smula
från den första överraskningen,
sade Janet:
— Och vill du skriva och tala om
för pappa, att du gillar det, kära
fröken Mimms? Jag vet, att han
skall ge sitt samtycke, om du
gillar det.
Fröken Mimms måste ha skrivit
såsom Janet önskade, ty efter
några dagars väntan och ängslan kom
det ett telegram, så lydande:
"Har fullt förtroende för ert
omdöme och samtycker till
provisorisk förlovning, till dess vi alla
träffas."
Så fick i alla fall den skamliga
biljetten, ehuru indirekt, uppfylla
sin mission.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
