Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari 1930 - Kärlekens makt och hatets, av Rehna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEBRUARI MÅNAD
5
-— Och sedan?
— Sedan hjälper du mig, och
jag hjälper dig. Förtretligheterna
skratte vi åt. Det går nog lätt att
skratta åt dem — hemma.
— Även när förtretligheterna äro
människornas illvilja och förtal?
— Även det, Lars . . . Och sedan
när vi ha råd och ro att taga vår
egen timme, då släcka .vi takljuset
och drömma vid kakelugnens
glödhög. Eller också sätta vi oss vid
fönstret och se på stjärnvalvet. Det
blir stunder av förnyelse för oss.
— Själarnas reningsbad,
Inga-Marja . . .
— Ku ler du så vackert, Lars. O,
varför, varför kan du inte alltid
göra det?
— Varför, tror du, kan inte
skogssjön glittra och blänka, när
molnen hänga tunga och gråa över
den? Inga-Marja, du är ett solens
barn, men jag hör djupet till. över
djupet spänner min egen själ
valvet av moln och töcken. Du har
inga ovänner; på sin höjd kunna
människorna ställa sig likgiltiga för
dig. Men jag har fiender, som
sträva efter att skada mig. Hos dig
är det en drift att älska
människorna, famna dem liksom med vänliga
tankar. Jag hatar, hatar.
Hämnas vill jag på dem som skadat mig
och som stå efter att förfölja mig.
— Lars, Lars, det är inte du,
inte ditt verkliga jag, som talar.
Du . . du kan inte hata och på
samma gång älska så . . . så
gränslöst!
— Dig älskar jag, Inga-Marja.
Du är som livets bröd för mig.
Soliga, kära Inga-Marja, livet skulle
gjort mig till en isklump, som alla
ryggat tillbaka för, om inte du
varit.
— Det är ditt svårmod du tänker
på? Lars, skall då någonsin
Inga-Marja räcka till att driva det ur din
själ?
— Skall du orka, lilla barn?
Skall din kärlek räcka till? Skall
inte mitt mörker till sist vara
starkare än ditt ljus?
Kära, jag känner det som ett
brott mot dig att lägga mitt livs ok
över dig. Men jag kan inte vara
dig förutan. När du sitter här så
nära mig och solen leker med ditt
hår, då känner jag, att du är Guds
förkroppsligade evangelium till
mig. Och när du drömmer om vårt
hem, då . . . då fly svartalferna för
en stund ur mitt bröst. Då
glömmer jag, vad människorna
förbrutit.
Men det kommer ibland som en
stygg aning: även i vårt hem skall
svårmodets mörka demon stå på lur.
Den skall sträcka sig fram, gripa
efter oss med sina förfärliga klor.
Och när det sker, då, Inga-Marja,
skall det bli tung sorg i din själ.
Du skall gråta i din ensamhet:
kanske håret ditt skall bli grått, och
kanske rynkorna komma också i
ditt ansikte. Å Inga-Marja, den
dag det blir så ville jag plåna ut ur
livet.
— Du vill ju inte hata, Lars?
— Inte när du står levande för
mig. Jag tror inte heller jag
skulle göra det, om jag komme in i
tryggare förhållanden,’om jag
nådde fram till ett sådant där ljust och
lyckligt hem, som du och jag i
förening skulle vilja skapa. Men
ibland, då jag möter människor,
som givit min själ dolkens sting, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
