Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari 1930 - Kärlekens makt och hatets, av Rehna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
HALLS BERÄTTELSER
Först var jag blyg ocb rädd för
honom. Hang svårmod
förskräckte mig och fascinerade mig på
samma gång. Hans
rättfärdighetsli-delse fyllde mig med beundran. Jag
förstod, att han var en ensam
människa, starkare än de flesta och
ändå mera hjälplös än de flesta andra,
som jag mött.
Då jag gav honom min kärlek,
tänkte han, att det var
medlidandet, som drev mig därtill. Han
trodde inte så stort om sig själv, att
han förstod, att en kvinna skulle
kunna älska honom iför hans egen
skull.
För mig var det en ständig
vandring i ett intressant land att lära
känna hans själ. Allt tycktes vara
utmejslat oeh starkt inom honom.
Inga vaga, obestämda linjer
tycktes finnas. En titan levde inom
honom, men bredvid titanen fanns
dock ett vekt, längtande ibarn.
Jag vet inte, vilketdera jag mest
älskar, titanen eller (barnet inom
honom. Kanske det är de båda i
förening.
Han känner gig själv och sin
personlighets tudelning. Då vi under
fem långa trolovningsår i längtan
och dröm byggde upp vårt hem,
brukade han säga, att barnet inom
honom i sådana stunder fick luft
och näring att växa.–-
— Yi ha talat om dig, barnet
mitt. När vi första gången gjorde
det, var han i djup förtvivlan. Han
sade, att han var ovärdig att bliva
far, han som så bar svårmodets
djup inom sig. Ett barn av ljus
och mörker, kärlek och hat skulle
du bli.
Jag har vigt mitt liv vid hans för
att med min kärlek driva bort hans
mörker.
När jag sade honom det, strök
han mig över håret och sade ett par
ord med sin själfulla stämma:
"Hjältinna! Martyr!"
Jag är intetdera. Det är
oresonligt av honom att tro det.
Älskade lilla barn, du som skall
bära våra drag i kropp och själ, du
skall visa honom och alla
människor, att kärlekens makt är större
än hatets. Som en Guds tanke,
klädd i kött och blod, skall du
komma. Långt innan ditt liv tänts,
har du blivit vår fostrare.–-—
Den 25 augusti.
Tänk att det i dag är jämnt tre år
sedan vi firade vårt bröllop . . .
Tre års lycka ha vi upplevat.
Men det har inte varit en sådan
lycka, som sprudlar och lyser och
sticker alla i ögonen. Min make har så
småningom lärt mig sanningen av
Goethes ord:
"Was glänzt, ist für den Augen-
blick geboren;
Das Echte bleibt der Nachwelt
un-verloren."
Det har varit en stilla lycka på
botten av själsdjupet, en som ej
ropat och skriat på gatorna. Den har
varit som "et ensomt Græs, der
grønnes paa stenet Vej".
Men ett fattas oss — barnet.
Vi ha längtat efter barnjoller och
barnskratt, efter små famlande
händer och snubblande fötter i vårt
tomma hem. När vi i skumrasket
sitta i soffhörnet och lågmält tala
om vad som hänt under den gångna
dagen, då tala vi för att dämpa vår
längtan. Ingendera av oss säger
något om den; det är som trodde vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
