Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari 1930 - Kärlekens makt och hatets, av Rehna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEBRUARI MÅNAD
7
p!å mig, fast du kom i en stor
svaghet och inte kunde.
— Jag bröt mot dig, Lars, den
där gången, kom det ödmjukt och
stilla från Inga-Harja. Aldrig
skall jag förlåta mig själv. Men du
vet, att också jag led.
— Kära, jag vet det. Och det
var inte första gången. Det var en
svår stöt för dig också, när jag
förlorade min plats på brukskontoret.
Det blixtrade iill i Inga-Marjas
ögon.
— Den gången bar också jag på
hämndtankar, du. Det var så
fruktansvärt att illviljan skulle få
triumfera. Men allt gick igenom i
alla fall.
— Ja, men med förlust av
arbetsförtjänst och tid, mod och
arbetslyc-ka. Jag har just inte råd att
förlora något av allt detta.
Med stora, lysande ögon såg
Inga-Marja på sin trolovade.
— Lars, du, tillsammans ska vi
bygga upp, vad andra rivit ned för
oss. Jag tycker mitt liv bar blivit
så värdefullt, därför att jag genom
dig fått en uppgift. All din
bitterhet, allt ditt svårmod skall ja.g
besegra med min kärlek. Giva skall
jag, giva hejdlöst av mig själv och
av det jag kallar mitt. Det skall
bli målet för mitt liv — att lära dig
älska i stället för att hata, välsigna
i stället för att tänka hämndens
bittra tankar.
Kärleken skall göra det.
Ingenting annat räcker. Å, du, kunde
jag fortare nå det målet, då skulls
jag dö för dig. Dö av kärlek.
Det är som om bristen på kärlek
vore världens största synd. För
den bristens skull ha många
människor blivit brutna — som skade-
skjutna djur — eller förlorade
existenser, som det aldrig blivit något
av.
Lars, du är stor i din äkthet och
i ditt krav på helhet i ett
människoliv. Och utan ditt livg ok skulle
Inga-Marja blivit en flyktig fjäril.
Tack för att du tagit mig med ned
på djupet!
Blad ur Inga-Marja Holms
dagbok.
Det var en bok med mjuka, röda
pärmar och glänsande guldsnitt.
På själva bröllopsdagen hade hon
skrivit tre små ord i den och sedan
gömt den på botten av en byrålåda.
Och där stod på bokens första
sida: "Till mitt barn."
Andra dagen i vårt nya hem.
Lilla barn! Lilla mjuka, varma
varelse, som jag sett och burit och
famnat endast i min dröm och i min
längtan — för dig skriver jag
denna bok.
Du barn, som en gång skall
väckas till livet av vår kärlek, du skall
slå upp dina undrande ögon mot oss
och mot den stora, vida världen. Du
skall spörja och fÆga om det som
var före dig eller åtminstone före
ditt medvetna liv. Som ett litet
frö, en del av far och mor, upplevde
du våra. öden. Men de skola vara
för dig som en natts dröm, som
utplånas ur minnet, när dagen gryr.
Du skall ana, och du skall fråga.
Då, barnet mitt, skall kanske den
här boken kunna svara dig.
Sexton år var jag, då jag träffade
din far. Han var tjugofem. Kärv
och allvarlig gick han sin väg fram.
Han var såsom en, som aldrig haft
någon ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
