Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari 1930 - Tidlös, av Hans Kyrre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEBRUARI MÅNAD
Av HANS KYRRE
13
Ett litet sällskap skandinaver i
ßoin kade tidigt en
septembermorgon begivit sig ut för att se solen gå
upp över Albanerbergen.
Med första morgontåget kade de
farit ut från Yia Latina till Rocca
di Papa, ock ännu medan
innevånarna i den lilla bergsbyn lågo i sin
djupa sömn, kade de vandrat
uppför de branta vägarna till
"Hannibals Marker" ock vidare den
sling-riga Yia Triumphalis, vars antika
broläggning gav eko i den stora
morgonstillheten som tonande
bronsplattor under färdemännens
klackar.
Det låg något muntert i denna
naturens musik, som körde all
morgontrötthet på flykten; man gick
raskare, föll in i en rytmisk takt,
som damerna emellertid snart nog
— under mycket åtlöje — måste
uppgiva.
Endast en ung dansk arkitekt,
Knud Björnum, och hans
ledsagar-inna, en liten säker norska, som i
sällskapet gick under namnet
"Kra-ka" (hon hette Aslaug Herlin)
höllo alltjämt jämna steg med
varandra, på ett sätt som gav vid handen,
att de voro vana att gå
tillsammans.
De grå klostermurarna, som
finnas här, vila på resterna av de
gamla romarnas uråldriga
folkhelgedom, Jupiter Latirais Tempel, där i
äldre tider de blodiga, offerfesterna
firades. Den heliga boken lyfte sin
jättekrona mot den blå himmelen
och utestängde med sitt täta
grenverk det frambrytande ljuset.
Här ruvade ännu forntidens och
mörkrets ande, medan dagen
utomkring bröt fram i nytänd, strålande
glans. Albanerbergen, som legat
inhöljda i ett dis av violetta och rö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
