Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari 1930 - En gammal kyrkostad i Tyrolen, av Ivan Oljelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
HALLS BERÄTTELSER
Envar, som något känner de
katolska ländernas kyrkliga
konst-och utsmyckning, ser strax, att här
är något sällsynt och märkligt.
Taket i gången, som på fyra sidor
numera omsluter en grönskande
trädgård, är bildat av sköna, gotiska
valvbågar. Tjugu äro korsvalven,
mot trädgårdssidan burna av
smäckra, romanska pelare i åldrad och
mörknad marmor, två tillsammans,
upptill krönta av vackra kapitäl i
varierande mönster. Redan detta
är en betagande anordning, då
solljuset faller in under valven och
bildar gyllene bågar på marmorgolvet.
Men sådana effekter finner man
dock litet varstädes i världen. Här
kommer något annat till, som åt
denna antika korsgång skänker dess
höga och sällsynta rang. Yarje
centimeter av takvalven och väggarnes
ytor är nämligen täckt av
målningar — ett hundra tjugu fresker,
bilder ur bibeln och helgonens
historia, upptaga här varje minsta fläck
av utrymmet. Det är en
färgsymfoni av den största skönhet, av
århundradenas patina till ett helt
komponerad, men guld, vitt och
grönt härska. Det otroliga arbete,
som dessa målningar en gång krävt,
slår en med häpnad.
Yid närmare eftersyn finner man
en konst, som man inte tvekar att
kalla lika bländande som älskvärd i
sin naiva, rena och kyska färgglans.
Ännu idag är himladrottningens
kind irisk och skär, rågglansen
från hennes h!år lyser lika klar och
kronan gyllene, som om hon kröntes
i går. Med vilka färger arbetade
dessa konstnärer, då deras verk så
friska och levande kunnat
restaureras fram ur vanvård och
övermålning? Här är porträtt av donato-
rer, bedjande vid barnets fot, så
fräscha, så levande, att man
omöjligen fattar, att de i århundraden
knäböjt i samma ställning ! Här är
hela kristendomens historia, bibeln
från pärm till pärm, framställd i
bild, och det mesta är
förundrans-värt väl bibehållet.
Skall man jämföra denna
korsgång med något allmänt känt, så
kan det blott bli med Michelangelos
odödliga takmålningar i Sixtinska
kapellet i Rom. Motivet inbjuder
till en sådan jämförelse och i viss
mån även rummet. Men medan
Michelangelo var en individuel
jätte i konstens värld och en stor
realist, ha vi här att göra med en naiv
konst, som närmar sig den folkliga.
Fastän man känner namnen på
flera av de mästare, som utförde
målningarna, är man böjd att tala om
en kollektiv konst, en mycket ädel
och förnäm allmogekonst.
Jämförelsen med Michelangelo upphör
således såtillvida. Men korsgången i
Brixen kan icke destomindre kallas
ett den folkliga naiva fromhetens
och konstens Capella Sixtina.
Dessa målningar äro betydligt
äldre än det berömda kapellets i
Rom. De äldsta dateras redan från
tolvhundratalet och de yngre från
fjorton- och femtonhundratalet.
Bland mästarne, vilkas namn man
känner, voro flera från Brixen,
alltså ortens egna målare — men
många, som i vår tid med mera kända
namn måla kyrklig konst, kunna
med en tiggares blick se efter
mäster Leonhard, Fürhavs, Diemer,
Lukas, Marx och Klaus och vad de
alla heta från Brixen med omnejd.
Invid denna märkliga korsgång
ligger Brixens och Tyrolens äldsta
byggnadsverk, den lilla kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
