Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari 1930 - En gammal kyrkostad i Tyrolen, av Ivan Oljelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEBRUARI MÅNAD
27
Sankt Johannes. Det är en liten
gotisk kyrka och väl åtskilligt över
tusen år gammal, även den
invändigt prydd med gamla målningar.
Här samlades år 1080 det berömda
konsiliet i Brixen, bestående av
kär-varande, då regerande biskopen
Altvin och trettio italienska
biskopar, som avsatte eller försökte av-
sätta påven Gregor VII
och istället valde
motpå-ven Wipert av Ravenna. Det var
på den tiden biskoparna ännu ägde
den makten; numera välja
kardinalerna påve. Kyrkan är så liten att
biskoparna icke ägde stort
svängrum för sin förmodligen livliga
överläggning.
Intrycket av gammal kyrkostad
vidmakthålles även av ett i kyrkans
omedelbara, närhet förlagt kyrkligt
museum. En sådan rikedom av
träskulptur och gammal sådan har
jag aldrig förut sett. Hela museet
luktade gammalt trä. Då denna
mångfald huvuden och statyer av
Kristus, apostlarna och helgonen
och av otaliga madonnor voro
insamlade från kyrkorna i staden och
i bergen och förfärdigade i
Isarco-dalen, måste i forna tider varannan
människa ha varit konstnär con
amore. Man röjde en besynnerlig
och sentimental förkärlek för en i
blod badande Kristus; i både
hängande ställning och liggande i
naturlig kroppsstorlek med lemmarna
förvridna i smärta är han framställd
översköljd av blod —
återgivet i sällsynt väl
bevarad färg — och denna på
en gång naiva och brutalt
naturalistiska konst gör ett
upprörande intryck. Mitt angenämaste
minne från denna unika
konstsamling, där varje enskilt föremål
fängslar intresset, är tvenne
madonnor från tolvhundratalets början.
De voro vackert och glättigt
målade i guld och rött, och trots deras
höga ålder blommade ännu deras
kinder med hälsans och ungdomens
fägring och ögonen skeno naivt
himmelsblå. Samma robusta och
glada trevnad strålade kring barnet
i deras famn. Det var lätt att se, hur
konstnären utan omständigheter
tagit sin modell i närmaste by, en frisk
Biskoparnas palats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
