Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari 1930 - En gammal kyrkostad i Tyrolen, av Ivan Oljelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEBRUARI MÅNAD
29
knappast förkållandet. Genom
kela Isacodalen gnistra de elektriska
kontinentala loken fram, dragande
tågsätt fyllda med resenärer från
hela världen till Rom och längre
söderut. Vid varje station yppa sig
tillfällen, om ej annorstädes, att
begapa och efterapa främmande skick.
Vilken trängsel på stationerna, om
dessa tåg Berlin—Rom hade sin väg
förbi svenska landsortsstationer!
Det vore förvisso det givna
söndagsnöjet att där stå och hänga. Här
skall man förgäves titta efter en
nyfiken tyrolare eller tyrolska.
Istället ser man om söndagarna de
unga kvinnorna och männen komma
ned från bergen och besöka
vänner i sta.den eller blott lustvandra
på de soliga och ålderdomliga
gatorna, helgdagsklädda och fina på
eget, förnämt manér. Vackrast äro
kvinnodräkterna i sin strama
enkelhet, långa, svarta kjolar med
snövita hals- och ärmspetsverk och vita
eller violetta förkläden.
Egendomligast är hatten, broderad på svart,
undertill guldstickad och försedd
med breda svarta band, som falla
nedför skuldrorna ända ned till
fötterna. Vita handskar, om det skall
vara riktigt fint. En ung kvinna i
denna dräkt är en förtjusande
uppenbarelse. De äro verkligen
helgdagsklädda, man ser att de bära en
dräkt, som de vårda och akta, och
det är helg, när den kommer p’å.
En aldrig så lysande jumper är i
jämförelse därmed bara ett
billigt massalster, ett tarvligt
smäck-gods.
Man behöver inte gå så långt, att
man önskar hela kulturens återgång
till det ärvda egna och självgjorda,
det räcker med en önskan att den
gamla kulturen, där den finns,
skall få leva. i sin egen miljö. Det
är vad som sker här, i högre mån
än i vårt land. Och det är icke blott
en älskvärd syn utan ett folkets
eget höga kulturvärde.
Och dessa levande traditioner ha
sin rot i arbetet. Isarcodalen är
övervägande jordbrukarbygd med
en hemkär och anrik befolkning.
Det är ej ovanligt att på de stora
och vackra bondgårdarnas portvalv
av vitrappad kalk finna årtal av
imponerande ålder, ifrån 1500-talet och
Tyrolska i
söndagsdräkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
