Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari 1930 - En gammal kyrkostad i Tyrolen, av Ivan Oljelund - I livets skog, av Carl Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
HALLS BERÄTTELSER
äldre. Ej sällan är det samma släkt
som äger gården. Ett självständigt
släkte fostras i dessa bondeborgar,
ej fallet för främmande seder.
Härtill kommer att åkerfältens
belägenhet ej gynna moderna metoder i
arbetet och begränsa bruket av
maskiner. Slät mark finns här icke
— fälten äro danade söm
lampkupor. Ej sällan så branta att en
traktor eller modern maskin vid det
sidledes och enda möjliga fram-
förandet förmodligen skulle stjälpa
och ej upphöra att rulla utför
branterna, förrän den vore nere i
dalen . . . Med verkligheten
överen-stämmande är att arbetet på dessa
vidsträckta, branta fält icke alltid
är utan sin risk. Så är det i sista
hand naturen själv, som bevarar
människorna, arbetet och sederna
från tidens förvandlingar och gör
denna del av Alperna till en
högeligen intressant bekantskap.
I LIVETS SKOG.
Ur skogens djup med sina tysta
drömmar
oss möter sagan ifrån svunnen tid
och för på månens skira
silverströmmar
till våra hjärtan denna djupa frid,
som med sin aningsfyllda slöja smeker
och ömt beveker
vårt sinne till att glömma stridens
tvång.
Och uti aftonvindens stilla susning,
när blomman böjer sluten kalk till bön
och till vårt öra når en sista viskning
av domnad våg mot sävomspunna ön,
när himlen fäller daggens milda tårar,
det ord som sårar
förbytes till vårt hjärtas aftonsång.
I Livets skog går mången själ och
drömmer
och längtar bort från vardagslivets grå
och snart sin trygga, lugna hemvist
glömmer
för all den sötma glädjen bjuder på
och bländas och går vilse utav flärden
i vida världen
och vaknar upp till ruelse och gråt.
Och när jag slutet på min levnad nalkas
och aftonklockan ljuder spröd men klar
och kvalda sinnet ömt och ljuvligt
svalkas,
när dödens ängel över jorden far,
då ångrar själen, att den fjärran drog
från Livets skog
och beder stilla: Fader mig förlåt!
Carl Malmberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
