Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari 1930 - Åter hemma, av f. fängelsedir. U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 HALLS BERÄTTELSER
allt (besvär tyckte ban, att jag,
medan jag var i farten, också kunde
skriva bans namn under
bandlingen, vilket skedde. Att detta under
angivna förhållande skulle
innebära, någon fara, förstod jag
verkligen icke, ocb säkert är, att min
husbonde endast av
bekvämlighetsskäl och ej i någon ond avsikt
förmådde mig att skriva hans namn.
Sedan avtal träffats om
drängtjänst för mig hos den nye
husbonden, tog denne enligt gängse praxis
orlovssedeln för förvaring, och i
laga tid tillträdde jag platsen. Efter
ett par månaders förlopp uppsöktes
jag av fjärdingsmannen i orten,
som tillfrågade mig, huru det
förhöll sig med orlovssedeln. Jag
brukade ofta öva mig i skrivning å lösa
pappersblad, som lågo
kringspridda i drängkammaren. Min nye
husbonde hade observerat, att stilen ä
dessa och å orlovssedeln var lika
och hade inför sin vän
fjärdingsmannen uttalat en undran, om jag
icke själv skrivit orlovssedeln.
Enligt vad han försäkrade, hade detta
skett utan någon som helst tanke
på att detta skulle medföra några
efterräkningar för mig. Långt ifrån
att vilja bli mig kvitt förklarade
han sig i stället tycka bra om mig.
Men .fjärdingsmannen, som
troligen fann tillfället gynnsamt att
tjäna sig en sporre, ansåg sig böra
anställa förhör med mig om saken.
Jag omtalade oförbehållsamt, huru
allt gått till. Ejärdingsmannen
rapporterade emellertid förhållandet
till kronolänsmannen i distriktet,
vilken uppsökte min förre husbonde
för att få närmare besked. Denne
senare blev förskräckt och trodde i
sin okunnighet, att han själv skulle
råka i klistret för sitt lättvindiga
handlingssätt, och förnekade i
hastigheten all vetskap om
orlovssedeln. Därpå blev jag häktad och
ställd under åtal för förfalskning.
Under rannsakningen, vid vilken
min förre husbonde naturligtvis
också var närvarande, hade denne
så till vida ändrat sig, att han
förklarade sig i allt gilla innehållet i
orlovssedeln, men sade sig icke
kunna rätt minnas, ifall han
tillåtit mig skriva hans namn eller ej.
Sedan domaren i barsk ton
uppmanat honom att icke söka slingra sig
utan ge bestämt besked rörande
saken, syntes räddhågans ande åter
komma över honom, och efter det
han tillika fått en skarp blick från
allmänne åklagaren, ändrade han
sin uppgift till en försäkran, att
han aldrig givit mig tillåtelse att
skriva orlovssedeln och ännu
mindre att underteckna den med hans
namn. Min skuld var därmed
bevisad, och jag dömdes <till några
månaders straffarbete. Då ingen
villkorlig dom förekom på den tiden,
varav jag annars måhända kommit i
åtnjutande, måste jag avtjäna
straffet. Därmed var också min väg
utstakad. I fängelset var jag född, och
det syntes vara bestämt, att jag där
skulle tillbringa mina flesta dagar.
Rättvisan kräver emellertid det
omnämnandet, att jag efter uttjänt
straff icke behövt stå på bar
backe. Som jag redan antytt, var det
ej av någon önskan att komma mig
till livs, som min förste husbonde
förnekade sin delaktighet i
orlovs-sedelns tillkomst, utan av
okunnighet och feghet. Förmodligen
kände han behov av att lugna
samvetet och gottgöra den skada,
som han tillfogat mig, och det
var nog av denna anledning som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
