Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari 1930 - Åter hemma, av f. fängelsedir. U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEBRUARI MÅNAD
35
och sökte med uppmärksamhet
följa undervisningen. Läraren
blyg-des ej heller att inför klassen
offentligen berömma mig för min flit
och mitt goda uppförande. Detta
hade till följd, att mina
skolkamrater liksom fingo bättre tankar om
mig och tystnade med sitt tal om
Tjuv-Lisas Per. Innerligt bad jag
Gud, att den gamle läraren skulle
dö, på det att vi beständigt måtte
få hehålla den nye. Detta var en
dåraktig bön, som ej heller blev
besvarad.
Om någon tid tillfrisknade den
gamle skolläraren och återtog
undervisningen. Sedan var jag åter
Tjuv-Lisas pojke och behandlades
därefter. Den unge vikarien fick
antagligen ordinarie plats å en
ganska långt bort belägen ort, vadan
jag aldrig mer fick tillfälle att
återse den älsklige mannen. Hans
vänlighet mot mig är emellertid en av
de mycket få stjärnor, som upplyst
min levnads himmel. Den vänlighet
jag i övrigt fått röna har
huvudsakligen visats mig i fängelserna. Jag
vet, att människan är benägen att
skjuta skulden till sina olyckor på
omständigheterna och på andra
människor, men jag har aldrig
kunnat släppa den tanken, att jag
kanske varit en bättre människa och
att mitt liv kommit att gestalta sig
annorlunda, om jag allt framgent
fått stå under inflytande av den
unge, sympatiske och gudfruktig©
skolläraren.
När jag tänker på allt vad jag
nödgades utstå under min vistelse
hos torparfamiljen, är det ännu en
gåta för mig, att jag icke dukade
under. Men liksom mitt sinn©
varit styvt, har jag haft en hård
kropp, som kunnat tåla mycket.
Åren gingo i varje fall och jag
hade blivit konfirmerad och sålunda
hunnit den ålder, då jag slapp att
vidare äta nådebröd utan kunde
försörja mig själv.
Jag hade hört, att det skull©
finnas en ledig plats i en grannsocken,
och då jag hoppades slippa att där
gå under benämningen Tjuv-Lisas
Per, begav jag mig dit för att söka
platsen och fick den även, min
första drängplats. Den husbonde, till
vilken jag kom, var ingen elak
människa, utan i stället blödsint
men osjälvständig och svag till
karaktären samt mycket begiven på
dryckenskap. Dock påverkades jag
just icke i skadlig riktning genom
hans sistnämnda egenskap, ty jag
hade ännu i färskt minne det
våldsamma sätt, på vilket min fosterfar
brukade gå fram, då han var
berusad, och avskydde därför ännu så
länge allt yad rusdrycker hette.
Alltnog kommo min husbonde och
jag ganska bra överens, och jag
tror, att han var nöjd med mig.
Likväl skulle han icke i främsta
rummet genom sin dryckenskap
utan genom sin osjälvständighet,
ehuru utan att vilja det, verksamt
bidraga till att mitt liv blev
olyck-ligt.
Efter tvenne års tjänst hos min
först© husbonde blev jag erbjuden
drängplats hos en annan
lantbrukare. Då lönen här var högre,
begagnade jag mig naturligtvis av
erbjudandet och begärde min orlovssedel.
Min husbonde, som just icke var
någon skrivkarl och i övrigt för
tillfället icke fullt nykter, förmenade,
att jag själv kund© skriva
orlovsse-deln, och lade framför mig ett
formulär, som jag had© att gå efter.
För att lättvindigt komma ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
