Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari 1930 - Ormdans och annan magi, av fil. d:r Gust. Bolinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
HALLS BERÄTTELSER
O rmoans ocn annan
magi
Av fil. J:r Crust. Bolinder
Jag1 hade nyligen
tillfälle att läsa en
skildring — ännu
inte publicerad —
från det mörkaste
Afrika, författad
av en missionär.
Däri beskriver kan
noga en dans, som
utfördes av en för
tillfället vitmålad,
svart kvinna. Dansen intresserade
konom i kög grad, emedan han
förstod, att den hade magisk innebörd,
att den tillhörde detta folks
religiösa riter.
Våra missionärer utföra numera
ett erkännansvärt etnografiskt
arbete. Det ligger givetvis i deras
eget intresse att skaffa sig en
noggrann kännedom om de folks
kultur, hos vilka de verka, och
särskilt söka de intränga i den ofta
svårförståeliga andliga kulturen.
Och hos de primitiva är dansen inte
som hos oss ett nöje av ej sällan
tvivelaktigt slag, utan rent av en plikt,
en ceremoni, varigenom de tro sig
kunna få en viss makt över
andarna, som enligt deras uppfattning
behärskar naturen.
Man kan, enligt de primitivas
övertygelse, genom att efterhärma
Den kände
forskningsresanden fil. d:r Gust. Bolinder,
som tidigare vid flera tillfällen
medarbetat i Halls Berättelser,
ger läsaren i det följande en
inblick i en del primitiva folks
många gånger svårförståeliga
andliga kultur.
ett händelseförlopp
bringa detta att
inträffa i
verkligheten. Genom att
styra ut sig på
samma sätt som ett
visst djur, en viss
person eller en viss
ande kan man
komma att få en viss
makt över
förebilden. När de nordamerikanska
indianerna tyckte att bufflarna
började tryta, togo männen
buffelhuden på huvudet och dansade,
härmande dessa djurs rörelser. De
trodde då, att buffelhjordarna skulle
dragas till deras läger som av en
övernaturlig makt. När de tagit
en skalp, dansades det kring denna
och allehanda ceremonier utfördes,
men icke av ren triumf, utan
därför att den slagne fiendens ande,
som alltjämt bodde i skalpen, måste
bringas till underkastelse och
lydnad, så att han icke söker hämnas.
Innan de draga ut till strid,
uppföra de vapendanser, i vilka den
kommande striden dramatiskt
framställes, och de själva segra. Så
som det gått i dansen, skall det
också bli i den verkliga striden, mena
de. Dylika danser med vapen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
