Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari 1930 - En Kungadröm, av Pinus Strobus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
HALLS BERÄTTELSER
Prästen träder för altaret. Det
är en ung man, som Carl hört
predika några gånger och som han
särskilt önskat få höra i dag. Med
ungdomlig hänförelse läser denne
dagens evangelium. Så sjunges
nästan hela psalmen: "Giör porten
högh, giör dören bredh!" Prästen
stiger på predikstolen. I
hänryckning talar han över "Vår Herres
och Frälsares, Jesu Christi
inridande i Jerusalem". Den
ungdomligt böjliga, kraftfulla stämman
klingar än varm, än väldig, än
stilla vädjande. Konungen lyssnar
med stor uppmärksamhet. — Hans
fältpräster veta gott, att han ibland
kan ha lust att diskutera med dem
ett eller annat av deras påståenden,
och då gäller det för dem att ha
biblisk grund för sin utläggning.
Därför måste de vara väl
förberedda, när de ha konungen till
åhörare. — Gudstjänsten avslutas med
psalmversen: "Kom snart till migh,
o Jesu kär!"
Carl iakttar vanligen djup
stillhet under gudstjänsten. De, som
sett honom i dag, ha dock ej
kunnat undgå att märka det skimmer
inifrån, som vilat över hans drag.
Efter gudstjänstens slut går han
fram till prästen och säger: "Jag
vill tacka magistern för hans
predikan i dag och utnämner härmed
magistern till hovpredikant". En
varm lyckorodnad överfar den
unge prästens drag, då han djupt
bugande tackar och därefter av
hela sitt hjärtas fullhet utbrister:
"Välsigne Gud Allsvåldig vår
älskade konung!"
Strax därefter följer den enkla
middagsmåltiden, som konungen
intager tillsammans med general
Mörner.
Även aftonsången åhör han.
Pre-dikotexten utgöres av apostoliska
förmaningar till en vandel i
renhet och Herrens fruktan. Och den
präst som predikar över den texten
behöver i sanning icke frukta att
ådraga sig sin konungs onåd.
Nu är klockan 4 em. Konungen
står utanför sitt kvarter i samtal
med en del högre officerare. Hans
häst engländaren ledes fram. Carl
hälsar glatt på officerarna, sitter
upp, vänder sig ännu en gång till
dem, bugar sig ånyo med sin
hjärtevinnande vänlighet och rider bort
till löpgraven.
Det är redan mörkt. En del folk
är beordrat att vid mörkrets inbrott
samlas bakom Gyldenlöwe för att
genom första paralellen marschera
fram till den för aftonen bestämda
uppgiften att gräva en ny approche.
Konungen befinner sig redan på
platsen, likaså de tjänstgörande
officerarne. Men manskapet dröjer
mot vanligheten. Konungen
undrar varför och sänder två gånger
löjtnant Carlberg att efterhöra
orsaken och påskynda folket, ty han
är angelägen att arbetet skall ske
under mörkrets skydd, innan
månen går upp. Ännu synas de ej till.
Slutligen säger konungen en smula
otåligt: "Vad betyder det här? Har
man inte fått klara order?" Då
stiger överste Maigret fram och svarar
glatt: "Sire, en timme förr eller
senare — vad betyder det? Om åtta
dagar överlämnar jag fästningen i
Ers Majestäts händer eller ock mitt
huvud". — "Så, så", säger
konungen åter glad. "Nåja, vi få väl se."
Nu kommer manskapet fram ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
