Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari 1930 - En Kungadröm, av Pinus Strobus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEBRUARI MÅNAD
53
nom löpgraven. Maigret går före
folket ut på fältet och prickar ut
sträckningen av den nya approchen.
Därpå återvänder han till
konungen. Denne har ställt sig något till
höger om
den nya
löpgravens utgångspunkt
och är
omgiven av en
del officerare.
Gamle Hultman
kommer till
honom med hans
kvällsvard i en
övertäckt bleck
skål och konungen
står nere i
löpgraven, medan han äter.
Så talar han några
vänliga ord med
Hultman och berömmer
honom för hans trogna
tjänst under många år
samt utnämner honom
till köksmästare.
Hultman ber då om skriftlig
fullmakt, och konungen
svarar: "Ja, strax vi komma
hem till Tistedal". Hultman
går, glad i hågen över sin
konungs godhet.
Nu har konungen
intresse endast för arbetets _
fortskridande. Men han
måste få en överblick därav.
Därför stiger han upp på löpgravens
inre dosering och vilar armarna på
jordvallen. Där står han som
fältherren, glömsk av allt annat, och
övervakar de sinas arbete. Från
fästningen gå skotten tätt under
blixt och dån. Brinnande
beckkransar äro uthängda kring Fred-
rikssten för att upplysa fältet.
Samman med ljuskulorna bilda de
en praktfull anblick. — Konungen
står där stilla lutad mot jordvallen,
med vänstra handen under kinden.
Några
famnar
framför
honom stå
soldaterna
eller liggapå
marken
bakskanskorgar och
risknippor. De äro
tillsagda att
arbeta så tyst som
möjligt med spadar
och hackor för sin
egen säkerhets skull.
På annat håll har man
anordnat "fausse
alar-me" med buller och bång
för att vilseleda fienden.
Löjtnant Carlberg går bland
arbetarne och uppmanar
dem att skyndsamt fylla
skanskorgarna med jord;
sedan kunna de vara någorlunda
trygga för fiendens muskötkulor.
’ Längre och längre ned i jorden
gräver man sig. Dock,
där faller en för en kula,
där ännu en. Bårar bäras
_ fram för att föra bort de
sårade. Skottens dån
blandas med de skadades jämmer och
stönande. Och konungen gripes av
smärta för varje trofast stridsman
som faller.
Ibland vänder han sig till
officerarne och talar med dem. Han hör
dem tala med varandra.
Generaladjutanten Siecre gör en
anmärkning till Maigret om konungens
Carl iakttar
vanligen djup
stillhet under
gudstjänsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
