Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3. Mars 1930 - En Kungadröm, av Pinus Strobus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
HALLS BERÄTTELSER
der en honom välkänd gestalt, den
unge kapten Fredrik H., hans
systerson. Han framlämnar ett brev.
Generalen bryter det, ögnar däri
och säger:
— Nu är det förgäves!
— Morbror är det verkligen
sant? utbrister den nykomne.
— Vad? frågar generalen.
— Att han är död, konungen?
— Ja, Fredrik, det är sant.
— Så randas det då äntligen
ljusare tider, utbrister den unge med
vanvördnad.
Generalen skiftar färg.
Kaptenen ser det och väntar ett häftigt
utbrott, som han bereder sig att
bemöta. Men generalen säger blott:
— Sätt dig, min vän, ocli var
lugn! Varför talar du på detta
sätt?
— Morbror, jag är icke ensam
om dessa tankar. Många av mina
officerskamrater hysa samma
mening.
-—- Ja, det är nogsamt bekant, att
en del officerare motvilligt deltagit
i norska fälttåget. Varför?
Månne därför att Norge är ett så fattigt
land, där det ej finns några rika
polska kloster att plundra, ej heller
sköna svartögda noviser att
enlevera?
— Åh, morbror, hur kan I tro
sådant?
— Jo, jo, jag känner den svenska
adeln till en del. Men det kan jag
också säga dig, min gunstig junker,
att här, i det fattiga Norge, har
ingen svensk soldat behövt dela rum
med svinen.
— Svinen!
— Ja, just så! Det fingo de mer
än en gång göra i de polska adels-
gårdarna. Så bo fortfarande många
adelsmän i Polen.
— Adelsmän! Tvi! Vi svenskar
ha finare vanor. Och nu äntligen
skall väl kriget bli slut, så att var
och en får draga hem igen och leva
såsom det höves människor.
— Så, tror du det? Vem skall
värna landet mot fienderna? Vem
skall skaffa oss en ärofull fred?
— Den nye konungen,
naturligtvis.
— Och vem är han? Eller
kanske drottningen?
— Drottningen! Nej, här tarvas
sannerligen en man!
— Rätt min vän! Kan du finna
den mannen? Nu har Sverige fler
fiender än någonsin. Kung Carl
hade hela sitt livs möda ospard för
att skydda landet. Sök fram, om
du kan, hans like i mod, i kraft, i
klarsynthet, i glad försakelse och
tålig uthållighet, i faderlig
omtanke om sina män!
-— I har rätt, morbror! En
karlakarl var han, utan like! Och ändå
längta vi alla efter fred.
— Ja visst! Tror du, att han
var främmande för en sådan
längtan? Illa kände du honom då! Men
han ville en betryggande fred . . .
Nå, litar du på tsar Peters löften
eller på kung Fredriks?
— Nej ingalunda.
— Vad borgen har du då nu för
ditt lands lycka? Vår egen
svaghet kanske?
-—- Vår svaghet! Vi äro icke
svaga.
— Nej, under en hjälte äro vi
starka, men utan honom splittras
all vår kraft. O, Sverige, Sverige!
Vad skall nu bli ditt öde? Skall du
styckas av vänner eller fiender?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
