Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3. Mars 1930 - En Kungadröm, av Pinus Strobus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 HALLS BERÄTTELSER
— Ja, Borghild, det är jag, och
med din faders ord och löfte
kommer jag.
Hon förstår ej hans underliga ord
utan gör ett tecken åt honom att
stiga in. Tjänarinnorna syssla med
arbete på annat håll.
— Nå, Björn, vad är ditt ärende?
spörjer hon otvunget.
Han har svårt att bibehålla sin
fattning inför flickans orubbade
lugn. Till slut säger han:
— Borghild, förstår du icke,
varför jag är här? För din skull är
det. Borghild, får jag säga dig
något? Sedan de svenske kommo
hit, har jag icke haft ro varken dag
eller natt. Jag fruktade, att de
skulle skada dig. Då först förstod
jag, hur kär du var mig. Då du
flydde till Bokkevand mötte jag
dig. Jag svor att hämnas på den
som jagat dig bort från ditt goda
hem. Den eden har jag hållit.
Norge är räddat. Alla fredliga
invånare ha återvänt i lugn till sina
gamla hem. Länge dröjer det nog,
innan svenskarne komma hit igen
som fiender. Och nu, Borghild,
begär jag lönen: din kärlek. Vill du
bli min hustru?
Med lågande blickar betraktar
han henne och öppnar famnen.
Mën hans armar falla slappa ned.
Vad går åt flickan? Dödsblek står
hon framför honom, men icke rädd,
icke blyg, blott med den djupaste
smärta tecknad i sina fina drag.
Händerna håller hon knutna,
pressade mot bröstet.
— Du, Björn, var det du som sköt
honom? utbrister hon.
— Honom, upprepar han. Vem
menar du?
—- Var det du, Björn, som fällde
den svenske konungen?
— Ja, Borghild, det var jag.
— Hur kunde du! Han skänkte
dig ditt liv — och du tog hans i
gengäld!
Förlägen svarar Björn:
— Han var ju vår fiende.
— Måste man alltid hata sin
fiende? Du var också hans
fiende, men ban var högsint.
— Borghild, det gällde hela vårt
lands öde.
-—- Menar du då det är så stor
lycka att lyda under Danmark?
— Vi äro vana därvid. Kanske
skall Norge dock ännu en gång bli
ett fritt rike.
— Nej, Björn, nu är detta
omöjligt. Då du drap konungen av
Sverige, så drap du också Norges
frihet.
•—- Norges frihet! Det var för
Norges skull jag fällde honom.
— Ja, och till Norges olycka. Ty
kung Carl tänkte erbjuda Norge
fred och fritt val av konung.
— Du ljuger. Hur vet du det?
— Se här, säger Borghild och
drar fram ett hopvikt papper ur
barmen. Därpå stå några
anteckningar på svenska språket och med
en något svårläst stil. Hon läser
högt:
"Till Herr Baron von Görtz.
l:o Trondhjem tages av Armfelt
och de sunnanfjällska
fästningarna av huvudarmén.
Danskarna utdrivas.
2:o Sv. flottan bevakar kusterna
mot den danska.
3:o Fred tillbjudes Norge på följ.
villkor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
